JW brottas med frågan om tron skall gå att bevisa rationellt, men det är hans mor som övertygar honom om att tron är större än förståndet.
Tron handlar inte enbart om en tro baserad på förståelsen av uppenbarelsen 
av Kristus, utan en tro därför att Gud har uppenbarat, skapat, vill, älskar… 

JW upplevde detta när han den 24 maj 1738 lyssnade till Luthers företal till Romarbrevet. Det var då han kände sitt ”hjärta förunderligt värmt”. Tron är inte för JW en subjektiv känsla eller en individuell rationell slutsats, snarare en relation som vi är inlemmade i tack vare Guds nåd. Men han påpekar också att tron som rättfärdiggör är en samverkan mellan Gud och människa. Han citerar Paulus i Filipperbrevet (2:12-13): 
Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning…ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte”.

Tro skapar handling och aktivitet! JW skapar en skillnad mellan orden rättfärdiggörelse och omvändelse. Rättfärdiggörelse är vad gör för oss (genom Jesu försoningsdöd och hans kärlek) , medan omvändelse är vad Gud gör i oss (det nya livet). Omvändelsen är den verkliga förändringen – början på det nya livet. Här lägger JW till ordet visshet.
En visshet om att Kristus dött för mina synder var för JW förutsättningen för omvändelsen och det nya livet. Han gör det också tydligt att det handlar om en personlig tro, samtidigt som han menar att den kristna tron är en samhällsreligion och inte en religion enbart för individer. Frukterna av tron är tecknet på trons liv! Och för JW var trons mål (inklusive metodistkyrkans) att reformera landet!